Jag hade mina misstankar imorse om en feber som var på väg att bryta ut då Nicole betedde sig väldigt annorlunda imorse, men som fick gå till dagis iallafall, då hon verkade pigg efter att ha fixat oss i 1 timma (!) inför lämningen.
Väntade in samtal ifrån dagis ifall att den skulle bryta ut men hela dagen har gått helt bra, inte förrän strax innan hämtningen som Nicole vart lite mammig och fick därför sitta hos fröken tills jag kom och hämtade henne. De hade gissat på att hon också ville bli hämtad när alla en efter en gick hem med deras mamma mot slutet av dagen.
Men fastän jag sa att vi skulle hem, så ville hon bli buren för första gången, hela vägen hem, då hon vanligtvis vill gå själv och jag måste jaga henne i minst 1 timma innan vi kommer hem. Men nej, idag fick jag inte ens släppa henne, ens när vi var hemma och jag skulle ta av mig jackan.
Tog därför tempen på henne efter att ha mumsat i oss en päronsplitt, som visade 38.5 grader, gav därför henne en alvdeon och strax efter det så kröp tjejen upp i min famn och jag fick klappa henne på rumpan tills hon tokdäckade. Gud, så annorlunda det kändes, hon har typ inte legat i min famn sen hon kunde gå! Kändes sjukt konstigt och ovanligt då jag inte visste hur jag skulle hålla i henne, hon som både har blivit så tung och så lång sen sist jag hade henne i famnen! :O
Nu flyttade jag henne till soffan så att hon skulle få sova lite bättre. Och vet ni vad, hon blev inte arg när jag gav henne lite välling, hon som hade slutat med det för månader sedan… Drack inte mycket alls, men något var det! Kanske kan vi börja med välling igen? Jag som har en hel kartong med det hemma! XD
Senaste kommentarer