Mamma till 2 bus-fisar, Nicole och Dante ♥

Så efter att ha lämnat vår väldigt ledsna och vilsna Nicole som inte förstod en sekund av varför mamma (jag) skrek och grät i bilen, så satte Johan fart på bilen mot BB Sophia.
Och jag bara känner hur aggressionen inom mig växer, och jag bara svär och skriker emellan värkarna. Nej, inte svär jag över hur ont det gör utan hur förarna framför oss inte kan köra haha!
Ingen som var duglig, antingen någon som körde för långsamt eller någon som bara tog upp hela vägen eller så var det någon mamma med barnvagn och äldre barn som bara gick över gatan på rött… Allt möjligt fanns det ute på vägarna!

Så när vi närmade oss Fridhemsplan och skulle kom till Norrtull så skrek jag, ring till BB, jag tror jag fan föder i bilen!!! Fick ju Johan ännu mer panik i bilen, som redan körde så fort han kunde, med GPS påslagen i mobilen och försökte samtidigt hitta denna BB, som han tidigare aldrig hade varit på…

Så emellan mina täta värkar, lyckades jag ta ett djupt andetag, ta fram min telefon och ringa förlossningen igen som fanns på senaste uppringda kl 21.55 och fick en värk precis när någon svarade, Hallå det är BB Sophia ni pratar med… -Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhh skriker jag i telefonen och som fick en dunder-värk precis och kastar över telefonen till Johan bredvid och sen så säger han till dem: ’Ja, hej … vi har Elin Tong här… ehh.. vi är snart framme… ’ ’Vart är ni?’ Undrade dem på telefonen… ’Norrtull’ svarade Johan ’Okey, vad bra vi möter er nere vid entrén’ sa hon i telefonen. Så kände jag någon sekunds lugnad när jag hörde att vi typ var framme… och helt plötsligt så kände jag hur rumpan växte, ni vet som när en grodas hals blir sådär stor… fast i mitt fall var det min ända… och under tiden Johan snurrar runt i Norrtull frågar han ifall jag visste vart ingången till förlossningen var, neeeeeeej svarar jag och gråter i floder, sen så avtog ena värken och jag lyckades tjuvkika mig fram och såg byggnaden… där någonstans ligger det och till slut lyckades vi komma in i ’området’ och körde runt där lite tills vi hittade någon mini röd skylt som sa ’Förlossningen BB Sophia’ och 2 personaler som stod och hoppade och vinkade.

Stannar precis utanför och sköterskorna öppnar dörren, drar mig ut och ber mig stå på knä på rullstolen som dem hade med sig, håller i min svullna rumpa och springer upp till avdelningen, ni vet sådär som det är på film… jag tänker på när E.R gick på femman förut hahaha! ’Håll ut!’ säger någon hela tiden och så skriker jag genom min värk igen och när det avtog så kom vi in till något stort rum. ’Wow’ tänkte jag innan nästa värk kom och så satte dem mig på en säng där huvuddelen var uppåt och jag förklarar mig fram att jag är sjukt nålrädd och att dem gärna får förbereda sig fram en lustgas när jag är färdig och så krystade jag och krystade. ’Snart kommer bebisen!’ sa någon och jag bara kände hur det vidgades sig för huvudet, så kommer Johan strax efter och jag frågar, vart fan gjorde du av bilen?! ’Den är utanför säger han’ VA?! får jag ut mig, ’Det går ju inte!’ ’Nej men dem (dem som tog emot oss) sa att det var okej… så kom den ena värken efter den andra och jag minns hur barnmorskan jag hade pratade så lugnt med mig, att jag faktiskt ifrågasatte henne hur hon i sjuttsingen kunde vara så lugn…

Minns även att jag bad om att de skulle ta hål på hinnan så att vattnet skulle gå, så att jag skulle få min egna bedövning, men… ’Den har redan gått, jag ser inget jag kan ta hål på’ sa barnmorskan… Så tänkte jag till, dem tre gångerna det kom någon mystisk vätska…. ’Ahaaaa… var det vattnet’ sa jag… Så kom huvudet och även ett vattenfall av fostervatten som de trodde hade gått… splash sa det…

Fick då förklaringen i efterhand att mitt vatten skulle ha gått hemma, men iom att bebis låg med huvudet så tätt vid ’utgången’ så täckte de och gjorde så att vattnet aldrig riktigt gick som det skulle..

Cirka 4-5 krystningar senare, kl 22.10, kom vår finaste pojke till världen. 52 cm lång och 4080 cm lång och tydligen med en riktigt, riktigt stor moderkaka!

Snacka om att jag vart riktigt hungrig efter allt krystande! Ni ser mackorna ovan… Tanken var ju att vi skulle dela det jag och Johan… men dem åkte ner i min mage under tiden Johan fick parkera om bilen + 2 godispåsar som jag hade i väskan + 1 lunch låda som de snälla sköterskorna hade fixat åt mig!

Riktigt guld värda var dem som tog hand om mig! Jag som var en aningen rädd för en förlossningskomplikation igen, då min moderkaka hade rivits ut sist när jag födde Nicole på Södra BB, dem verkligen jobbade sig fram och var noggrann med hur mycket jag blödde genom att väga allt och anteckna ner allt som hände. 700 ml blod förlorade jag under förlossningen, riktigt bra jämfört med de 2 liter från förra gången!

Namn och sådant får ni veta lite längre fram! 🙂 För er som har missat dem andra delarna av min förlossningshistoria, som har ni dem här och här! 😉