Tidigare så har vi (jag & Johan) märkt att det har blivit lite kusligt hemma, att vi kanske har ett spöke hemma som busar…
Med ordet busar menar jag någon som tycker det är jätteroligt att gömma grejer som vi är i behov av… Låt mig få berätta lite…
När jag exempel skulle ta mig till Campadre’s VIP Outlet i Solna sist, så var vi båda hemma, jag och Johan innan jag skulle gå och då när jag skulle gå så vaknade han och kände för att spela sitt nya spel och frågade då om jag hade sett den. Nä, säger jag. Men den ligger förmodligen bara någonstans där han la den sist, på skrivbordet sa han bland all papper, sa han jätte säkert. Då jag ändå hade lite tid kvar innan jag skulle ta tåget så hjälpte jag honom att kolla runt utan resultat. Vi turades även om att leta i skrivbordet som då hade 1000 papper lite här och var på, men utan resultat.
2 timmar senare när jag var på utförsäljningen, så får jag ett samtal ifrån Johan. Har du fått bilden? Nä, vilken bild sa jag, då jag vart helt inne på min grej. Han berättade att han var ute en sväng med hans pappa i garaget, kom tillbaka så låg spelet som vi båda letade efter hur länge som helst, på toppen utav all papper på skrivbordet. Hur läskigt var inte det??
Sen har det vart ett fåtal gånger där jag handlat med en sovandes Nicole, både mat och andra grejer där jag alltid kontrollerar vagnen ifall det finns obetalda varor som har hamnat i under korgen av någon anledning, så att jag får allt betalt. Men sen när jag väl kommer hem och ska packa upp varorna från vagnen, så ligger det alltid något där som jag tänkte på att köpa, men som aldrig vart av… Jag tänker hur??
Eller efter min semester, när jag var och hämtade mina hemmanycklar hos grannen, vet att jag la det på vår gamla frys när jag kom hem men sen när jag behövde låsa dörren så hittar jag inte dem? I en hel vecka dära, fick Johan vara på jobbet utan hemmanycklar för att jag skulle få kunna ta mig runt för att handla mat, hämta Nicole från dagis etc. Vart hittar jag dessa sen? I städskåpet, när jag behövde ha nycklar upp till vinden och där så hängde mina nycklar där så fint och väntade på mig!
Så hade det faktiskt inte kommit fler ’bus’ på ett tag, så jag tänkte att, kanske har spöket försvunnit hem till någon annan?
Nä, sen i julas har jag ju pratat om att min kameraladdare försvunnit, alltså det är ju inte bara en sladd utan också en ganska så stor grej som man stoppar in batteriet i. Hur svårt kunde man missa den liksom? Och jag har alltid haft den på mitt fönsterbänk. Inte heller Johan hade sett spåret av den sen vi var i Hong Kong… Tro mig om jag säger att jag har städat hela lägenheten upp och ner och inte hittat den. Men så igår natt, när han skulle lägga sina spritflaskor inne i spritskåpet aka glas-skåpet så hittade han laddaren!
Vilken lättnad! Det kändes så overkligt att imorse när jag vaknade var jag tvungen och kolla runt efter laddaren om det hela var sant eller om jag faktiskt drömde?
Men iom denna händelse, så känns det bra att det faktiskt hände! Då jag fick se en sann sida hos en person jag trodde jag kände. Med störst anledning till varför bloggen legat nere är p.g.a. min depression. Tiden läker alla sår, frågan är bara hur länge och jag kan säga att jag har kommit halvvägs! 😉
NU ska det fotograferas igen! 🙂
Senaste kommentarer