Mamma till 2 bus-fisar, Nicole och Dante ♥

I torsdags morse så landade vi äntligen på Arlanda Terminal 2, efter en riktig jobbig resa, med både trånga säten, en lång bebis som skulle ligga åt alla håll när hon sov, som fick ont lite här och var under resan, jobbiga grannar som nästan mosade Nicole (?!), smaklös frukost och sura uppstötningar samt en typ sömnlös resa, bortsett från de 3 sista timmarna där vi alla tre tok-däckade…

Ja… För er som undrar om våra grannar så var det paret som satt framför oss, och jag förstår att det kan vara jobbigt att resa och speciellt ha ett barn i närheten av där man själv sitter, men lite hänsyn tycker jag att man borde ha… Men hade jag rest utan barn i ett flygplan, så hade jag förmodligen vart förberedd med öronproppar och ögonbindel eller uhm, kanske bara uppgraderat mig själv till business class, där barnfamiljer oftast inte finns…

Grejen var att denna gång var Nicole’s första flygresa, alltså andra gången hon flyger under hela sitt lilla liv, när vi flyger hemåt. Kvinnan framför oss somnade ganska fort med ögonbindel medan mannen bredvid väljer att pilla lite på hans skärm innan han också somnar med stolen nere.

Då Nicole har svårt att sitta still samt är över-trött (kl.01:00 på natten) så gnäller hon väldigt mycket innan hon till slut somnar, och hon väljer att sova på mig denna gång, vilket jag tycker är jobbigt men kniper ihop och flyttar över henne till pappa, (som sitter vid fönsterplats) när jag hör att hon har somnat djupt. Så hon ligger i hans famn med huvudet mot fönstret och för er som inte vet hur pappa ser ut, så har han väldigt långa ben och sitter därmed inte så jätte bekvämt (plus med en korsbands-skada), nästan så att platsen sitter perfekt på honom, alltså inget extra benutrymme alls.
Någongång under mitt slumrande så har kvinnan framför fällt bak sin stol för att sova igen, nu är det så pass trångt för Johan att han absolut inte kan röra på sig och skulle han gå på toa måste han typ på något sätt slingra sig ut.

Nu var det ju väl tur att han inte behövde gå på toa så himla ofta men ändå! Att det ska behöva vara så liksom!

Så då och då under resan så fick Nicole ont och uttrycker sig det genom att först gnälla lite, sen gråta, säga att hon har ont och gråta ännu mer, och sen somna om igen och detta hände ju såklart flera gånger än en gång.
Och detta är ju absolut inget jag kan göra än att bara trösta, hade det funnits ett ytterligare rum hade jag ju gått dit.

Så kvinnan framför vaknar, sneglar på mig och ger en jobbig blick mot mig genom springan mellan sätena, vänder på sig och somnar om när Nicole vart tyst igen… Redan där så kände jag hur frustationen växer inombords på mig, då jag avskyr att göra det jobbigt för andra, medan pappa bryr sig mindre om sånt…

Sen när vi kommit halvvägs, så vaknar Nicole igen utav att ha ont och jag får blicken igen! Men denna gång så grät Nicole mera och jag fick nästan panik dels för att jag inte vet vart hon har ont men gissar på öronen p.g.a. trycket uppe i luften… Sen för att jag fick blicken igen, väckte denna kvinna igen och sen för att alla på planet sov och jag verkligen inte kände för att väcka alla 200+ som fanns på planet! Så panik, ja…

Så suckar denna kvinna irriterat, sätter sig upp, vänder sig om och slänger sig ner på sin stol så hårt att stolen nästan mosade Nicole! De som redan satt så trångt! Pappa och Nicole!

Pappa, som brukar kunna kontrollera sig, vart ju helt till sig och tog ut sin ilska på stolen och slog till och skällde ut kvinnan på både svenska och engelska och frågade vad det var hon höll på med…

Men bortsett ifrån denna tragiska,irriterande händelse, så är vi alla hemma igen och tar igen vår energi. Svenskt kranvatten måste nog vara det godaste jag vet, då jag har bokstavligen hällt i mig 15 glas vatten bara första dagen vi kom hem och lyckades sova i 16 timmar! 🙂

Jag undrar om Nicole visste om att det var en låtsas ’siu mai’ som hon nästan höll på att äta upp! :O

Bilden nedan var tagen kl 07 på morgonen i Helsingfors, där vi mellanlandade i cirkus 2 timmar 🙂
Nicole är ju så fascinerad utav all sorts teknik har vi märkt, och ville så hemskt gärna att pappa skulle köpa hem en flygplan till henne… och en buss… och en lastbil… och en ehm.. bil, men vidare smak hade hon inte, då hon typ valde ut de skruttigaste bilarna på gatan 😛