Vad detta inte är roligt alls! Jag som avskyr att vara arg måste nu vara arg för att visa vart mina gränser går!!
Flertal gånger nu har Nicole verkligen gjort allt bara för att irritera. Det jag säger att hon inte får göra, ska hon föra meddetsamma, typ hon ska äta så slänger hon runt maten, dricka vatten så ska hon drälla över hela sig eller hälla ut allt på bordet (med eller utan lock!) När jag ska laga mat så ska jag bära på henne och så fort hon läggs ner på golvet så ska hon börja gråta riktigt länge, drar mig i benen…
Så igår smällde det riktigt ordentligt, nej, alltså inte slå henne… Men det vart en utskällning och jag höjde rösten. Riktigt dåligt mådde jag efteråt, men höll det inombords då jag vet att jag inte får ge mig… För det är viktigt för henne att förstå att hon har gjort fel och när jag ber snällt och säger lugnt att det inte går och hon gör det ändå, så ger hon mig inte något större val…
Jag såg att hon förstod och hon grät inte (??) utan var bara tyst och tittade ner… Så när middagen skulle serveras, så fick hon sitta på sin stol bredvid och äta och jag kollade inte på henne alls, hon märkte att jag var riktigt arg. Så för att inte ”förlåta” henne bara sådär plockade jag fram datorn och streamade fram min serie och ignorerade henne helt. Emellertid så tog hon sin gaffel för att peta på mig och jag fortsatte att ignorera… Sen så fick jag fram ett skratt då det framkom ett litet skämt, efter det så började hon att också kolla på serien och skrattade med jämna mellanrum som att hon förstod vad dem pratade om (?!)
Nu för 30 minuter sedan somnade hon, och jag (av en vana) låg bredvid henne tills hon somnade in och flyttade sedan henne till hennes säng och ber för att hon ska sova hela natten utan att vakna… Då hushållsgöran hemma får vänta lite och jag ska nog också lägga mig strax efter detta inlägg…
Jag tror nog och hoppas på att trotsåldern blir enklare då Nicole kan uttrycka sig i ord vad det är hon vill och att hon kan förstå allvarligare vad det är vi säger till henne.
Vi hoppas på att hon inte upprepar sig imorgon och att jag behöver bli ”arg” ännu en gång, för jag kan verkligen inte. En riktig vekling är jag… :/
För förutom när hon är riktig envis, (mammas envisa + pappas envisa = katastrof!) så är hon fortfarande vår prinsessa och är fortfarande den vackraste vi har på denna värld…
Ni får ursäkta för dåliga bilder, då kameran leker fortfarande kurragömma med mig! :/
Senaste kommentarer