Oj, oj, oj vad det går fort här!
I söndags vart Nicole hela 14 månader, tiden bara rinner iväg med min lilla skrutt!
På sistone sen hon började lära sig gå så har hon också lärt sig att springa, leka titt-ut, ta på sig kläder, strumpor och skor.
Inte nog med det så älskar hon att göra det vi gör, packa upp varor när vi har handlat, ”laga mat” och ”diska” när jag håller på i köket, lyssnar när hon känner för det på vad man gör och vad man inte gör, rita gör hon också ibland även städa leksakerna efter sig, fastän att dem åker ut lika snabbt som hon är färdig.
Sen hon lärde sig att sitta stadigt och började kräla på alla fyra, lärde hon sig att uttrycka sig med musiken och börja följa rytmen, därefter klappa händerna, dansa och nu när hon kan gå och stå snurrar hon runt och stampar till musiken.
Prata gör hon ibland, men inga ordagranna ord förutom mamma och baba (har väl hänt någon gång att hon sagt pappa), men känner på att det kommer komma riktigt snart! Var lite skeptisk i början för potträningen, men efter snart en vecka så sitter hon där hur bra som helst när jag sitter där bredvid. Hon svarar på tilltal om hon vill ha eller inte genom att nicka och skaka på huvudet. Äter oftast själv beroende på om vi har tid eller inte, därav till varför vi bara har hängt hemma. Vet att köks- och toalettdörren ska hållas stängd så efter att vi har vart på toa, så stänger hon dörren. Tycker inte alls om att bli buren längre utan vill gå själv, gärna hålla i pappas hand när vi ute och roar oss. Hon vet när det är tvättstuge-dags, öppnar tvättmaskinen, stoppar in kläder som jag har sorterat ut och sedan stänger tvättmaskinen när det färdigt. Så när det har tvättats klart så tar jag ut tvätten, lägger tvättpåsen i vardagsrummet för att hänga upp på stället så ger hon mig plagg för plagg, oftast sina kläder först…
Hon har fått jättemycket beröm på förskolan, hur snabb-utvecklad hon är samt lugn, att sätta henne på förskolan vid 1 års åldern är något som jag verkligen inte ångrar fastän att det är många som reagerar det starkt och att jag var nära på att skjuta upp inskolningen p.g.a. det. Även om det går bra så kan vi inte riktigt bara pussas och sen vinka hejdå vid inlämningen, det kommer väl en dag.
Bara häromdagen, när vi pratade med min mamma alltså Nicole’s mormor gjorde hon en slängkyss. Helt otroligt hur hon kan känna den kärleken trots att hon aldrig har träffat mormor förutom var och varannan dag genom min dator.
Bebis på 11 månader.
Senaste kommentarer