Så dagen fortsätter precis som den brukar göra förutom att Johan stannade hemma med mig och Nicole.
Gjorde i ordning middagen som var stekt entrecote med pommes till dem och potatisbullar till mig. Inte lika god som när jag gjorde den häromdagen utan marinaden men god var den…
Så kom det onda tillbaka som en mensvärk och Nicole såg ju det och sa då och då under middagen ’Mamma har ont i rumpan…’ ’Nej svarar jag henne, mamma har ont i magen, lillebror kommer snart…’ ’Jahaaa lillebror kommer snart…’ säger hon…
Sen vid kl 19 var det läggdags för henne och jag går in med min onda mage och nattar henne och somnar precis som vanligt…
Vaknar vid kl 20 av att mensvärken blev ännu värre, samt så vart jag lite blöt undertill, bara lite… och springer till toa och släpper lite till igen och känner att det inte var kiss… mitt vatten gick aldrig sist så, så det här med vattenavgång visste jag ju noll om men man har ju också läst att har vattnet gått så kan man inte missa det, det slutar liksom aldrig att rinna till…
Ignorerade det helt och la mig på soffan för att hoppas på att det onda skulle försvinna!
Har du fixat barnvakt? Frågar jag Johan… kanske om någon bara kunde sova över så att vi kanske kan åka in på kontroll tänkte jag? Nej svarar han men han skulle göra det när klockan närmade sig 21, mär farbror slutade jobbet… ’Men kan inte Addis kanske? Han som bor så nära bara o liksom hänga hemma hära och inget han behöver göra då Nicole redan sover…’
Kände mig kissnödig så satte mig på toa, så känner jag hur smärtan bara strålar över hela ryggen och hur bajsnödig jag blev och inte kunde kissa och hur paniken bara stiger inombords… skriker och gråter på en o samma gång och Johan tittar till mig och ber honom dra upp mig och det bara blir värre och värre… lägger mig på soffan för att klocka värkarna, missar några men fick till några… var 10e minut cirka fick jag det till… samlar på mig energi för att ringa till förlossningen och kunde knappt prata innan jag till slut bara skrek i telefonen av smärta och till slut så sa hon i telefonen att jag skulle åka in NU.
Johan väcker Nicole, slänger på henne kläderna, tar med ryggsäckarna jag hade packat, går till garaget och hämtar bilen, kommer hem säger till mig och gå till bilen via altanen (kortare sträcka) så låser han dörrarna, tar Nicole och går runt för att möta mig vid bilen…
Frågade Johan hur lång tid det skulle ta o GPSen sa cirka 20 min, minns att jag räknade ut att jag skulle få ca 1-2 värkar under bilfärden, det klarar jag nog… Johan ringer och ringer till både hans bror och syster för att vakta Nicole men ingen svarar och jag lyckas klämma ut mig mellan värkarna… ’men vafan svarar dem inte så ring Emilia’ så han ringer henne och hon svarar o vi bytte fil från Årsta direkt mot Liljeholmen istället…’
Och minns att jag såg henne med ena ryggsäcken och men min ledsna lilla tjej som inte greppade riktigt varför jag skrek så mycket i bilen…
Fortsättning följer…
Senaste kommentarer