26+1

Jag minns att min graviditet med Nicole var bl.a mysig och underbar, men jag hade helt glömt bort nästäppan, humör-svängningarna och tyngden på magen…
Det är som alla ’2-barns-morsor’ säger, graviditet nummer 2 går verkligen så mycket snabbare.

Men med 3 månader kvar, så har jag blivit helt beroende utav min nässpray på kvällarna, att det nu har blivit en vana att spraya innan jag lägger mig, just för att kunna sova gott än att spraya vid behov. Men jag vet om jag skulle göra det, så skulle jag få så mycket mindre sömn då Nicole vaknar då och då under natten.

Just nu, så längtar jag bara att lillebror kommer snart, så jag blir av med bl.a. nästäppan, men främst min irritation som växer med skyfart för det minsta lilla som går på både min familj och främlingar i affären… Men jag bara typ, kan inte rå för det! Exempel häromdagen, när min vagn stod i vägen för ett gäng ungdomar i en av gångarna på vår ICA Nära, och ungdomarna bara lyfte upp vagnen för att komma förbi, stod jag och skrek ’ EY, ni kan väl iallafall säga ursäkta?!’ och kokade till riktigt ordentligt och nu när jag tänker till lite, så var dem inte alls gamla!

Min äckliga sura uppstötning som blir värre och värre för vardag som går, och så börjar jag att bli sömnig igen, jag som precis var på toppen utav min graviditet!

Även mardrömmarna har börjat komma då och då om nätterna, har märkt att det mesta handlar om Nicole…
Att hon hamnar i fara typ… typ sjuka fantasier… är det bara jag? Eller finns det fler därute som drömmer som mig?

Jag vågar inte ens gå in på detaljerna just nu, ni kanske tror att jag lider av någon psykisk sjukdom :s

När jag hade Nicole i magen, drömde jag många gånger att Johan lämnade mig för någon annan, var otrogen mot min bästa vän eller att han typ sa ’det är slut’ och så håller han i Nicole (man ser att det är en flicka han håller i, men inte ansiktet… och sen typ tofsar när dem vänder sig om) och går… vet inte hur många gånger Johan fick väcka mig för att jag många gånger grät i sömnen… Hemskt…

Bortsett från tråkigheterna, så växer lillkillen som han ska, vi tror att han trycker emot min magsäck nu så att det kanske är det som är anledningen till min minskade matlust… Nästa vecka kommer vi in i månad 7 och ni får se en uppdatering på min mage! 🙂

Men tills dess har ni min flicka som älskar att trotsa och trampa mig på tårna!

I brist på bilder på magen… Bjuder jag på en bild på min tjockis för 2 år sedan, endast 2 1/2 månad gammal! 🙂